Tomtekrisen och hur vi hanterade den

Jag blev tvingad att vara tomte i år. Alla andra hade olika "förhinder". Men väl nere i källaren upptäckte vi att den årliga påsen med tomtekläder var spårlöst borta och barnen satt där uppe och väntade! Det var Ingen tomte eller en Nödtomte som gällde. 

Jag tyckte att den här akutlösningen blev jättebra, med tanke på de få medel vi hade. 

Alla började skrattade när jag gjorde entre (även barnen). Jag var tydligen den lustigaste tomten i hela historien. En slags ninjatomte som varken kunde se eller andas och som fick backa ut ur rummet. 

Barnen var misstänksamma. De gick nog inte på det här med att det var den riktiga tomten som kom. För när jag kom tillbaka efter att ha "gått hem och hämtat en Ipren" så frågade de om jag tyckte det var kul att spela tomte. 

Vad det var som "spräckte bubblan" kan man ju undra. Kanske var det nån i familjen som tjallade.