Hur man har kul på sjukhus

Hälsade på min käraste äldstaste vän igår på sjukhuset, där hon just nu bor sorgligt nog. Men trots allt elände fick vi till en vad man nästan kan kalla en heldag i trevlighetens tecken.

Först tjejsnack. Senaste skvallret. Sen finmiddag på den finaste restaurangen som sjukhuset kan erbjuda (den enda restaurangen). Grillvkorvstallrik och lättöl. Festligt värre. Sedan långt shoppingbesök på nyrenoverade och piffade Apoteket, där de till och med säljer franska parfymer! (onödigt köp). Helkvällen avslutades med mer tjejsnack + mer skvaller och så mycket skratt av den typen som ger träningsvärk i magen.

TACK

Tack för sms, blommor, telefonsamtal, påhälsningar och kramar. Tack för morotskakan. Och för presenterna.

Tack och godnatt.

Äkta kärlek - äkta skinn.

Det finns inte så mycket som gör en så glad som ett par nya skor. Äkta kärlek i äkta skinn. Garanterat långa varaktiga förhållanden utan tjafs.

Mockastövlarna - nyfunnen kärlek i mocka.

 

 Dessa ridstövlar från Hööks. Förälskelse på gång och just nu 15% rabatt...

Hallelujah!

Bättre sent än aldrig. Dopet som kom av sig skedde igår. Så fint. Vår gosse i sjömansdräkt skötte sig utmärkt och döpte sig i princip själv. Och sin tutte, som numera är välsignad. Storasyster fyllde dopfundet. Lillebror plaskade.

Tack till er nära och kära som kom. Tack till all personal på Hertsökyrkan, som ordnat dopet så fint. Störst tack till bästa papporna som gett mig världens finaste barn. Amen.

TB 1

Räkfrossa. Hungry. Madly in love. Angry?

Kärleksflödet

Kärlek är Gud.


Love is all.


Kärleken är.


I feel it in my fingers, i feel it in my blood.


Kan man älska nån på avstånd?


Kärlek har i alla tider försökt beskrivas. Alla dessa kärleksballader, dansbandens hjärta och smärta för att inte tala om Julio Iglesias, som har kämpat med detta ämne hela sin karriär utan att komma någon vart i livet.

Julio den stackars evige romantikern. Har Julio lärt sig något? Hur många gånger har han varit gift, någon som vet?

Vi dammar av oss och går vidare. Skaffar en bränna, tar på oss en vit fräsch skjorta och ler. Har vi lärt oss något? Har vi någon aning om vad kärlek är för nåt? Nej vi är alla förblindade.


Jag kallar det för en kärlekskänsla för enkelhetens skull. Vi sveps bort av den, blir friska av den, blir höga av den, offrar allt för den, blir sjuka av den och i värsta fall förgörs vi av den. Mitt favoritcitat genom tiderna som jag tänker tatuera in nånstans på kroppen:

Find what you love and let it kill you. För någonstans är passion det häftigaste som finns. Tänk att passionerat hänge sig åt något/någon så mycket att man dör på kuppen! Livet får en mening och dö ska vi ju göra ändå. Jag tror att kärlek är en kraft, låt säga en gudomlig kraft som sveper genom oss människor. Passion uppstår om två personer omges av samma kraft. Explosion. Vi blir nykära och livet leker. Efter ett tag lugnar kärlekskänslan ner sig men med åren fördjupas den och stärks. Sen är det upp till oss att hålla flödet vid liv genom att hålla sina kanaler öppna. Då en av personerna stänger flödet så blockeras kraften. It takes alltså two to tango. Elden behöver ved. Blommor behöver vatten. Orkar vi mata elden? Blåsa liv i den igen? Orkar vi vattna och ge näring till kärleksblomman?


Den oändliga, villkorslösa kärlek till sina barn slutar dock aldrig att flöda, det har naturen sett till på ett smart sätt. För hur odrägliga våra ungar än är så står vi där med öppna famnar och öppet hjärta. För dem stänger vi inga dörrar. Vänskapskärlek är också mer hållbar och inte lika bräcklig. Det är den romantiska "frivilliga" förgängliga kärleken som ligger risigt till, för att den ska flöda kräver den två öppna ingångar för att inte landa i sopsäcken som en vilsen komet.

The greatest love of all. Learning to love yourself.

Strong enough to live without you.

Låta det flöda i sig själv till att börja med.

Håll andan idag världen

Idag är en stor dag. Allt annat känns oviktigt. Småsjukdomar, räkningar och tvätt. Morgonstress och blandade bekymmer. Leva med mindre möbler ett tag. Kärleksgnabb. Barn som inte får åka på skidsemestrar. Familjetragedier.

Idag ska min älskade vän genomgå kanske hennes största resa, en stor operation som om allt går bra ger henne sitt liv tillbaka.

Sitter på nålar idag. Hon ska bestiga Mount Everest i oroligt väder och jag skutta över bommar med hoppglad häst. I ridhus. Håll andan och tummarna idag världen för att allt ska gå vägen.

Barnen i silver och guld

Först var jag lite emot att ge barnen namn som börjar med samma bokstav. Men ändå praktiskt, oavsett om jag väljer guld, silver eller både och så har jag dem båda med mig! <3

Smycken från Tradera.

Plötsligt händer det

Sömnbrist gör inte underverk med tålamodet. Man blir en hagga. Ni som varit föräldralediga vet känslan,,, Den kritiska tidpunkten, när det bara är några minuter kvar tills den andre kommer hem från jobbet och man tror att dör om man inte får avlastning på stört. Tio timmars upprepning av samma ord, samma bus, stoj, gnäll, matningar och klättra på mamma och dra mamma i håret så är det inte konstigt man vill bryta av och ta rast.

Den kritiska tidpunkten. Jag höll på att somna vid köksbordet. Jag får inte somna! Jag höll gossen vid liv. Dvs jag höll koll på honom med ett öga så att han inte skadade sig. En metod man kan ta till när man inte orkar leka mer, i krislägen.

Jag blev avbruten. Precis när ögonlocken var som tyngst, ja då kommer mannen hem och ger mig en bukett blommor!

Spindelmannens kärleksdåd

Min man dödar spindlar med sina bara händer. Han skriker inte när han gör det utan är helt tyst och lugn. Han gör det som i förbifarten, som om han tog bort ett skräp. Eller kollade kvaliten på nån gipsskiva. Lungt och metodiskt nyper han till det krälande spindelmonstret, kastar det i soporna och fortsätter med det han höll på med. Kanske gör han kaffe. Jag har studerat honom och hans ansiktsuttryck är oberört. Som cement.

Samme man sa ikväll att han citat "inte skulle bry sig om han råkade svälja en silverfisk".

Åter till spindlarna. När jag ber honom att döda en spindel använder han varken handskar, papper eller en trave med tunga böcker. Inget hårspray. Inget aceton.

Den här egenskapen hos honom hör till mina favoriter och bäst av allt är att han dödar dem för min skull! Vilket hjältedåd.

Bakom hans lugna fasad finns nog en okontrollerad passion... En otämjd eld som brinner för mig. Jag känner mig lite som Julia Ormond i Höstlegender, ni vet när Brads kärlek till henne blir för stark så är han tvungen att ta ut känslorna på en rasande björn. Möta döden i vitögat! För Julias skull! 

Brad skulle säkert också äta en silverfisk för kärleken. Det är sådana här romantiska gester som håller relationen vid liv. 

Skyddsnät

En ute och en inne. Samma oro men på olika sätt.  Att skicka iväg sitt hjärta ut i mörker och blåst är inte kul. Reflexväst och busskort. Mobiltelefon. Och den lille, han stoppar allting i munnen och klättrar som en om han vore en extremsportare. Jag vill så gärna vaddera dem i bubbelplast.

Igår hade jag skyddsväst på mig när jag red. Mest för att det var så kallt och för att jag hade glömt jackan. Hästen jag red hade enorma steg och en väldig fart. Det var bara de sista 5 minutrarna av passet som jag hade känslan av kontroll, som jag kunde fånga upp energin. Man kan inte skydda sig från livet men man ska vara rädd om sig och sina kära. I helgen har svärmor varit här och det har varit mycket trevligt. Vi blev bortskämda med presenter och mat. På söndagen bjöd vi hit resten av familjen för ett tidigt 1-årskalas. Prinsen fick en bobbicar och en hel kostym, med slips och hängslen och allt, så fin!

Klass 1 varning igen. Regnkläder, vagnskydd och allvädersskor. Men idag stannar vi i comfort zone. Dvs vi går inte längre än till kaningården och brevlådan. 

Ha en fin dag!

Att gå fogligt på mammografi

Jag fick svaret snabbt och blev därför nojig, varför är de så ivriga att ge mig besked?

Jobbigt att öppna kuvertet. Men trisslotter kan man låta ligga och vänta, inte provsvar!

Positivt besked. Min första mammografi och jag känner mig gammal fast jag inte är det. Alla kvinnor skall vi denna vägen vandra och att gå fogligt på mammografi fast det tar emot, det är något av det viktigaste vi kan göra. Och vad jag tror, minska på användandet av deodorant.

Vara rädda om oss helt enkelt. Firar med mirakelchokladen och kaffe. Godmorgon!

Här var energin var på topp

Sitter och nördar framför datorn och hittade den här fina throwback-tisdags-bilden som togs för 6 år sedan. Linda och jag dansar till vad som verkar vara en riktigt svängig bit! Energin var på topp.

Saknar  ❤

Bli frisk nu vännen.

Nu är det kokta fläsket stekt eller hur man nu säger

Denna underbara lilla människa.. det gör ibland ont att titta på honom. Det är väl så kärlek känns? Snöstorm därute och wakeup-lampan får agera lådsas-sol. Igår fångade vi den riktiga men idag går vi inte ut. 

När han sover försöker jag sova eller vila, och inte gå runt och vara effektiv. Ibland lyckas jag och ibland inte. 

Det är inte så smidigt att ta sig till gymmet eller på powerwalkar. Och visst är det skönare att trycka bullar och kinapuffar, gömma sig under filtar och mysa. Ligga raklång på kvällarna och se film. Jag har inte stressat, 20 kilo upp under graviditeten och jag har inte brytt mig. Då jag gillar att prova nya saker har jag nästan njutit av att vara fet för omväxlings skull :). Men bara nästan.  

Innerst inne saknar jag mina jeans. Nu är det helt enkelt dags att ta itu med fläsket.

Vad gör man inte för sina kära

Kärlek handlar om att göra uppoffringar. Fantasyfilmer är inte min typ av film men vad gör man inte för sin Älva!? Jo man kollar Hobbit i omgångar varje kväll, vårt kvällsmys och visst är det mysigt.

Filmen är såklart som sagorna om ringen; storslagen, krigsvyer, mystiska miljöer och mörka röster. Handlingen är komplicerad och jag hänger inte riktigt med i vem som krigar med vem. 10 000 orcher som har egna troll som bor under jorden och så de 13 dvärgarna i palatset och dvärgkungens tokiga kusin, som alla verkar vara kompisar med Alverna. Eller så krigar de mot Alverna, jag är osäker. Pensionären Gandalf är också med i matchen och mitt i allt står lille stackars Bilbo, som alltid tvingas vakta något dyrbart smycke. Micke Persbrandt verkar aldrig dyka upp.

Men Älvan, hon förklarar allting tålmodigt och filmen är faktiskt inte så dum.

För han Bard kommer ju ridande på sin vita springare och räddar en från allt mörker!!

Godnatt.

Lill-Prinsen

Det sägs att man ska låta barn sova i egna sängar så att de blir trygga individer och bla bla.. och så har jag ju själv alltid tyckt! 

Men oj vad jag vill tanka trygghet i den här lille personen. Det sovs inte mycket i den egna sängen, den med dyrt spjälsängsskydd och svävande planeter. Det bärs runt i babybjörnar och det sovs mellan mamman och pappan, kloss bakom mamman, som egentligen inte får plats i dubbelsängen längre men det gör inget. Jag ligger gärna intryckt mot en vägg.

Och ikväll när vi fick ännu ett finbesök, denna gång av Jani och hans trevliga tjej, ja då stod vi alla och tittade tyst och vördnadsfullt på den sovande nyfödde. Det var nästan som en kunglig cermoni... 

Man får inte glömma att det faktiskt är en prins vi har att göra med. 

En konstform...

... jag inte kan leva utan.
Ett bra nyårslöfte: Skeda mera!

Läs mer om spooning här

Veckans kap: Mannen

Okej, han är en MAN med allt vad det innebär... men ett riktigt kap. Här en lista som förklarar varför; (inte i nån särskild ordning)

• Han är kärleksfull och omtänksam.
• Han borrar och har sig. (Även rakt in i krånglig massa som betong och kakel)
• Han är stark och bär grejer som man själv inte orkar.
• Han tar itu med grejer om man råkar "köra fast" och nästan gråter.
• Han öppnar helt omöjliga burkar.
• Han tar god hand om Älvan, även om det inte är hans riktiga avkomma.
• Han är snygg.
• Han är positivt inställd till livet.
• Han lagar rejäl mat.
• Utan honom fanns inte vår lille Kärleksklump.

Innan vi drar igång igen

Vi kan inte dra igång den här bloggen utan den här historien. En kort årskrönika, det räcker med att uppmärksamma en händelse; Den när Lillebror, Prinsen, Kärleksklumpen kom. Han föddes den 5 december, var 56 cm lång och nästan 4,5 kg tung.

Hjärtat är stulet igen och fler ord är överflödiga.

Det här mina vänner, är meningen med livet, hela sanningen och nu kan bloggen starta igen!

Välkommen åter <3

Älvan hälsar på Lillebror på BB.

Avstånd i mörkret

Ljusare tider, midsommarafton 2010

Throwback torsdag. Och lite som att åka tillbaka till vårt klassrum i 2:an igen. Läraren tyckte att vi var stökiga ihop och särade helt fräckt på oss, Linda på ena sidan rummet och jag på den andra, desperat ropade efter varandra men det sågs till att avståndet hölls. 

Lite så känns det nu. I varsin lägenhet med spring i benen. Även om våra personliga hinder inte alls går att jämföras så är det trist. Det är hinder som trappor, ishalka, andfåddhet och blandade krämpor och just nu orkar ingen hjälpa den andra. 

Eventuella lösningar kan vara färdtjänst, att hyra en skylift eller anordna middagar i trappuppgången. Kanske göra som när vi var små, mötas i stallet? Förslag mottages tacksamt!

Eller så får vi göra som björnarna, invänta ljusare tider ❤