Det sägs att man ska låta barn sova i egna sängar så att de blir trygga individer och bla bla.. och så har jag ju själv alltid tyckt!
Men oj vad jag vill tanka trygghet i den här lille personen. Det sovs inte mycket i den egna sängen, den med dyrt spjälsängsskydd och svävande planeter. Det bärs runt i babybjörnar och det sovs mellan mamman och pappan, kloss bakom mamman, som egentligen inte får plats i dubbelsängen längre men det gör inget. Jag ligger gärna intryckt mot en vägg.
Och ikväll när vi fick ännu ett finbesök, denna gång av Jani och hans trevliga tjej, ja då stod vi alla och tittade tyst och vördnadsfullt på den sovande nyfödde. Det var nästan som en kunglig cermoni...
Man får inte glömma att det faktiskt är en prins vi har att göra med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar