onsdag 6 november 2013

Sagan om paistigrytan

Jag brukar få viltkött ibland. Eller heter det vilt kött? Nä det blir väl en särskrivning eller?

Hur som helst, det är en lyx att få viltkött. Jag älskar att ha älg och ren i frysen. Älgfärs = älgbiffar med gräddsås , Mandelpotatis och nån röd finsylt. Oslagbart.

Rensteken är ju rena guldklimpen, men den är också förknippad med prestationsångest. Med en "jag borde göra en tjärlknöl nån dag-känsla". Eller heter det kärlknöl? 

En gång för längesedan när bästgrannen Maria och jag som vanligt var hungriga, hittade vi något mystiskt i min frys... En påse märkt med namnet "paisti". Jag och bästgrannen hade jättekul när vi försökte gissa vad det kunde vara och fantiserade om konstiga rätter.

Till slut kunde vi inte hålla oss. Efter ett telefonsamtal med en finsk trovärdig kontakt fick vi veta att "paisti" betydde typ köttbit. Inte rentunga, tjäderhjärta eller harinnanlår. Köttbit.

Vi lagade i alla fall en oförglömlig paisti-gryta den dagen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar