Av respekt för er läsare så väljer jag att inte lägga upp en bild på hur det ser ut, men jag ska försöka beskriva det;
Blodpaltarna görs i olika storlekar, men de är rätt små och ligger huller om buller i dess spad. Vi äter detta som en soppa med en rejäl klick smör i. Det här är ingen vacker syn. Vi äter många portioner.
Vill ni att jag ska beskriva nationalrätten Kojvalihavelli också?
Den här är min barndoms lyxrätt. Jag vet inte hur man stavar till den eller hur man lagar den i detalj, jag bara äter den. Älskar den. Jag vet att Kojvalihavelli betyder Torr-renkött-soppa och att man kokar ris OCH potatis i en jättegryta. Lägger i torkat renkött och säkert något stort märgben också. Och sedan tillsätter man mjölk så att soppan blir vit (!).
 |
| Jag följer mina förfäders fotspår. Ställer inga frågar. Bara äter. |
Hoja vad äckligt det här kan låta. Men hemligheten för att överleva i Tornedalen är att ju mindre man vet desto bättre mår man..... Och om man som jag inte ens kan finska, så är man ju bara en lycklig matglad idiot som säger - Kom igen med blodpalten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar