Ibland får man precis det man behöver.
I morse hittade jag ett gråtande barn irrandes i snöyran på parkeringen, gåendes bort från Coop. Det tog lång tid innan jag vann förtroende, men till slut fick jag med henne in till affären, och där bakom kassan stod den sura otacksamma modern som inte alls verkade ha saknat sitt barn. Men jag var nöjd och hade ro att åka och jobba.
Årets sista
Ridning blir idag. Det blir Landell & jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar