tisdag 29 december 2015

SVT vinner kriget

Public service håller i längden. Netflix och Viaplay känns överflödiga och krångliga för nu har jag hittat en serie jag gillar! Kvaliten lyser igenom. 

Fröken Frimans krig. På ettan helt enkelt.

Jag är en kaninbonde

Inget val, någon måste ut till djuren oavsett omständigheter. Försöker effektivisera. En korg med allt man behöver inklusive pannlampa.

Mycket väsen för två kaniner. Visst, de är söta men man kan inte rida på dem och de ger oss inget att äta. De gör som ingen nytta. Jag sköter dem av kärlek till Tolvan.

Ska vi liks ut två gånger om dagen och gorma och förfrysa händerna kan vi väl lika gärna skaffa en get också. Hästar, hönor och ett gäng får!

Eller räknas man som lantbrukare oavsett hur små och hur få djur man har? Får vi bli medlemmar i Lantmännen? Om man som vi bedriver en mindre kaninfarm, får man då söka till Bonde söker fru, om det vore aktuellt? Pernilla, kaninbonde. Nä, det känns som att vi befinner oss i en gråzon. Att vi fallit mellan stolarna.

Jag väljer iallafall att betrakta oss som bönder. Det gör det här tunga evighetsarbetet mer uthärdligt.

Dags att kliva upp!

Och på den sjätte dagen klev hon upp ur sin grotta av filtar och snorpapper. Tog bussen in till stan för lite post-jul-mys med systrar och systerbarn. 

söndag 27 december 2015

Mr Grey tog mig i 37 minuter

Värme, vila och vatten. Ostbågar, choklad, dopp i kopp, Jansons frestelse... och MR GREY mitt i allt!

Jag är i princip sängliggande på fjärde dagen. Influensa? Ebola? Annat?

Viaplay och Netflix innebär oändliga möjligheter men svåra beslut, vad ska man titta på? I den lilla rutan till höger ser ni mig, med snytpapper och beslutsångest. Xbox Kinekt följer varje rörelse jag gör.

Plötsligt föreslår Viaplay filmen "Fifty shades of grey" och jag kan inte säga nej, jag är för svag och uttråkad!! Jag som vägrat läsa böckerna och inte brytt mig alls trycker på OK-knappen och låter honom ta mig. - Gör vad du vill med mig Mr Grey, det kan ändå inte bli värre!

Inte så dum film ändå. Feberyr, Iprenhög, hypnotiserad och hänförd i cirka 37 minuter...  Ända tills ödet rycker in och sliter mig från Syndernas näste. För precis när det verkar som att Mr Grey skulle få av Anastasias trosor för första gången så bara dör Xboxet! Motorn dog.

Jag såg detta som ett tecken från ovan, tog mig samman och la mig med händerna på täcket.

lördag 26 december 2015

Julen kommer oavsett

Pulka, fårskinn, presentkort, sminklåda, prassel, prassel och en massa mat. Och jag fick faktiskt två julklappar! En fin ask från Tolvan och ett halsband från min kära vän Sunshine. Det blev en trevlig jul trots att jag på julaftonsmorgon blev tvärsjuk. Antagligen bröt mitt gamla julhat ut, som legat latent i kroppen medan jag stressat runt. Ont i kroppen, hes och dyngförkyld.

Hur som helst, mamma, syster och familjen kom, och till slut också tomten. Lyktan i rönnen blev tänd. Julen kommer vare sig man vill eller inte. 

I natt kom stormen. Fortfarande sjuk och går legitimt omkring i pyjamas. Äter. Varför blir det plötsligt okej att äta allt man ser bara för att det är jul? Vi har Janson och köttbullar i kylen... gravad lax, chokladaskar, chips och saffranspanacotta. Sugen på allt.

Roat mig med det jag orkar, vilket inte är så mycket men jag fick ihop ett CD-konvolut jag lovat göra. Snart åker julen ut och den härliga vardagen kommer tillbaka. Rastlös och ligger och letar dressyrkurser, men det ser mörkt ut med platser. Tröstar mig med en pralin. 

I alla fall, nu har det tydligen vänt och ljuset ska komma tillbaka.

Hang in there. 

Man blir glad

Instagramtips: @fotografiska

onsdag 23 december 2015

God jul från Frostmofjället!

Jävla julen ändå. Man gör liksom vad som helst för att få till det. Stressar, bakar och fejar.

Idag var vi som Barnen från Frostmofjället. En kilometer i motvind, blötsnö och pinande vind och snö i ansiktet. Mot busshållplatsen och julshopping! Självklart i sista minuten. Sen blir det nog jättebra. När vi blivit torra, handlat klart, kommit hem, lagat mat, slagit in julklapparna, tänt lyktan, bastat och klätt oss fina. 

Nu kommer bussen i alla fall. Ett steg i rätt riktning. God jul på er!!

tisdag 22 december 2015

Vi failade med Ernst-tänket

Andra satsen gräddkola. Vi skulle ge bort hemmagjorda godisar i julklapp och vi bemödade oss med att slå in varenda en och lägga dem i cellofanpåsar...med snören och allt. Ernst-tänk hade vi!

Sen åt vi upp alla gräddkolorna!

Så nu måste vi börja om och göra nya julklappar och när vi lika var igång började vi baka kokosgodis. Alltså den smeten var dödande god...smakade som varm Bounty, tänk er varm Bounty. Varm Bounty, varm Bounty!

När smeten stelnat skulle man rulla dem till bollar och vända dem i kokos. När smeten stelnat alltså. Men den stelnade ju aldrig!!!!

Så vi åt upp Bounty-kokos-smeten.

Årets sista verklighetsflykt

måndag 21 december 2015

Röstar på en vitare jul

Visst kommer jag kanske ta något glas på julafton men jag tycker att den dagen tillhör barnen. Att de ska slippa fylleföräldrar. Och att Magdalena Ribbing är en guru värd att lyssna på! 

lördag 19 december 2015

Klackskor och läppstift

Igår hade jag läppstift och högklackade stövlar mitt i allt. Jag blev bjuden på julshow på Norrbottensteatern av Syster och sen gick vi vidare till Clarion och Savoy. Jag tog till och med en kaffe Karlsson!

Före det hade Tolvan och jag en tjejdag på stan, fika och shopping med Maria och hennes Älva. Så trevligt.

Ibland behöver man rensa huvvet. Idag är jag trött men mer redo för julbestyren än jag var igår. Vi har storhandlat och bakat gräddkola.

Rensad. Redo att hoppa i allvädersskorna igen helt enkelt.

torsdag 17 december 2015

Jag glömde bort vad jag letade efter

Jag letade efter canvasdukar online, med snabb leverans och hamnade på den här sidan.

Jag kom av mig helt!


tisdag 15 december 2015

Throwback tisdag: THE MUSIC VIDEO MEMORY

När vi gjorde vår första musikvideo i skogarna runt om Luleå, Norrbotten. Vi hade ingen budget alls. Men en brinnande kreativitet och hjälpsamma vänner med skådespelartalang.

Verkligen ett minne för livet.

Jag äter ganska mycket medicin

Ibland frestas man att äta godis, choklad och fika - inför barnet, för man har ingenstans att fly undan. Att vara med små barn tar verkligen energi och kan ge plötsligt blodsockerfall. Kanske har man inte sovit mer än 3 timmar och behöver en kick. Kroppen skriker efter ett rus! Om man ändå inte får sova får man väl se till att bli pigg! En arracksboll och en stor kopp kaffe... 

Problemet är bara att barnet blir nyfiken och vill smaka. Därför har jag börjat kalla choklad och andra gosaker för "mammas medicin". Det bara flög ur mig. Kanske inte en så smart lösning, men samtidigt är det inte så långt ifrån sanningen. Socker kan i vissa situationer vara skillnad mellan liv och död.

Jag får rätta till det här lilla missförståndet när gossen blivit större. Och när jag börjar få sova om nätterna. 

måndag 14 december 2015

Jag är långt i från sämst i Sverige

Kanske inget resultat att skryta om men jag är ändå nöjd över framstegen. Närmar mig sakta 10 000:onde plats. Kanske något att ta med i CV:n? Arbetsgivarna borde väl vilja veta att de i alla fall inte är på väg att anställa Sveriges sämsta Quizkampen-spelare. 

Självklart har jag beskurit bort och skyddat hemlighetsstämplad och känslig information; Den om vilka kategorier jag är bäst och sämst på.

Det skulle kunna bli farligt. Jag vill inte riskera att mina motspelare får reda på mina svaga punkter. Och använda det emot mig. 

Eftermiddag i skymning

söndag 13 december 2015

Söndag

Barn är svårfotade. Vi var i alla fall på en trevlig tillställning med gott sällskap och gott fika. Det var värt krångliga bussresor med skrikigt barn och det faktum att vi missuppfattade tiden och fick vänta en timme på Biblioteket. Nu ska jag avsluta helgen på bästa sätt, med en bastu!

Älskar söndagar.

Julstämning

Vet inte vilket nummer på adventet det är, men idag har jag lite julstämning! Mycket rött ☺.  Vi är på väg till ettårskalas/luciamys inne i stan.

Trevlig ? advent!

lördag 12 december 2015

Lycka är...

Att åka bob med lillprinsen.

Att prata med Linda två gånger samma dag så att det känns som att vi inte är så långt ifrån varandra som vi är.

Eld i kaminen.

Sol och kyla ute.

Barnkalas imorgon.

Ipren i kombination med Alvedon.

Att jag hittat en vän att nörda med igen;  Bäst-Anna ska nämligen börja rida i min grupp på måndagar!

Att efter tre dygn och tre försök av misslyckade hemmafärgningar hamna rätt, utan frisör. Ingen lätt match när man är så mörkhårig som jag, men jag är nu officially en rödtopp!

Netflix och Viaplay. När man väl bestämt sig för vad man ska se.

Att sova gott.  Sov gott!


När man förstår att man bor på landet

När man ligger och letar filmer på Netflix och Viaplay och så klampar det förbi en häst utanför fönstret mitt i allt.

fredag 11 december 2015

Luciauppdatering

En vacker morgon. När hon sjöng en vers från Hallelujah så dog jag lite. På ett bra sätt.

Förutom det så har jag tandvärk. Kanske inte konstigt efter mitt ingrepp i onsdags. Det gick bra så länge jag levde på avocado, Gainomax, barnmat och bananer. Hungern drev mig till slut att hetsäta köttfärssås och spagetti och sen dess är det kört. Tillbaka till passerad kost + maxdos Ipren.

Jag vill skylla på hela tandkåren. Varför står det inte på informationsbladet som jag fick, "ät endast mjuk mat de första dagarna så kommer du att klara dig fint!". En bra bantnings och utrensningskur dessutom tänker jag. Istället fick jag rådet "om det fastnar matrester i hålet, kontakta oss på en gång. Såret kan behövas spolas ur av tandläkare". Vad äckligt.

Nu åter avocado och Gainomax, men jag tycker att det borde finnas mer anpassad kost i butikerna. För oss som nyss varit hos tandläkaren eller av andra anledningar inte kan eller vill tugga.


onsdag 9 december 2015

Vi hamnade i tidningen

Vi är med i det senaste numret av byns byatidning. Bilden togs i somras, när jag tvingade Tolvan att delta i detta ekipage och vi blev "upptäckta" av en cyklist som heter Sven.

Sven kallade mig "spänstig" i rubriken. Haha jag var i dålig form men ett plus för järnviljan borde jag få tycker jag.

Ulla visste hur jag ville ha det

Imorse hade jag tid hos tandläkaren. TRE behandlingar; Dragning av visdomstand, lagning och slipning av tandsten.

- Vill du verkligen ta allt på ett besök?, frågade man när jag bokade.
- Kör bara, sa jag.

Jag var lite väl tuff. Tänkte att jag lägger mig och njuter av egentiden. Jag tänkte inte på att Ulla har gått i pension. Ulla: Min tandläkare hela mitt liv (och hela min dotters liv). Ulla visste exakt hur jag vill ha det. Ulla var underbar, hon sjöng och pratade om trevliga saker. Ulla visste att jag vill ha mycket bedövning och bara öste på med sprutan och nynnade till musiken. Det slog mig att det är pga Ulla (och en massa bedövning) som jag aldrig varit rädd för tandläkare. Jag har blivit betingad till att tandläkarbesök är roliga och inte alls gör ont!

Idag låg jag i stolen med gråten i halsen. Det ILADE ju! Vad är det här!? Inget ont om mitt nya tandläkarteam, de var jättegulliga och duktiga. Det var bara inte Ulla.

Hur som helst, nu är jag hel och frisk i munnen och jag blev äntligen beviljad tandfriskvårdsförsäkring! Jag får lämna det förflutna bakom mig och ta nya friska tag.

tisdag 8 december 2015

Vad som gav mig gåshud i bilen

Det är bevisat, jag hänger inte med i världen. Jag lever i en bubbla. Under en barnledig biltur till Ica hann jag få gåshud två gånger. Jag hade alltså radion på.

Den första anledningen till rysningar var Adeles låt Hello. Herregud varför har ingen spelat den för mig, så himla bra och den tjejen sjunger skjortan av vem som helst. Och vilken tung produktion! Gåshud.

Den andra rysningen var av av obehag. Dels fick jag höra att Donald Trump vill bli president!? Den värsta rysningen fick jag av hans uttalande om muslimer i USA. Om den mannen blir president hoppas jag att rymdvarelser kommer och hämtar oss. Mardrömstanke. Och jag som ändå gillat Donald förut. Jag såg honom som en harmlös och skrattretande seriefigur. Nu ser jag honom som ett hot mot mänskligheten.

Jag vet inte om det är värt att åka iväg till Ica med radion på.

Ljusglimtar i mörkret


Tolvan har åkt iväg och det blir som vanligt så tomt. Extra mörkt. Vi fick i alla fall ha henne en natt extra pga att skolan hade planeringsdag. 

Samma hackspett, på samma ställe samma tid varje dag. Alla har vi våra rutiner. Den livar upp våra promenader. Tråkig post i brevlådan. Längtar till ljus och kosläpp! Längtar tills jag får råd att gå till frisören och färga håret guldblont. 

Och apropå ljus, min flicka ska vara Lucia på skolan! Laddar med kamera, näsdukar och vattenfast mascara. Hon kommer att vara så himla fin och jag kommer att bryta ihop.

Idag ingen storm och solen har börjat lysa upp hela byn. Ha fin dag! 

måndag 7 december 2015

Kattungar är roligare än storm

Okej, det blåste väl som fan i stallet också. Hästarna tvekade när vi skulle ut med dem i hagen igen och jag frös ända in i märgen.

Men stallet är som ändå lugnt oavsett väder. Vindstilla mitt i vinden. Ikväll kom Anna förbi till oss och hon följde med och red extra i min grupp, jättekul! Det var ju exakt här vi var på ridläger för längesen. Anna påstod att det var 4 år sen och jag drog till med 10. Anna hade rätt. 

Stormens öga. Man står och sopar golvet och det är inget mer med det. Det blåser inte i  ridhuset och ikväll upptäckte jag ett rum med kattungar! Funderade på om det skulle märkas om en försvann ner i min jackficka. Kattungar är roligare än storm. 

Nu dusch och en kopp te. Inväntar lugnet. Godnatt.

Inget ont som inte har något gott med sig

Jag är lätt att köpa julklappar till!

Önskelista

Julklänning.

Häst.

Höns.

Elpiano.

Tatueringsmaskin.

50 000 kr. (Har swish)

lördag 5 december 2015

Ettårskalaset


Fint, värdigt och enkelt. Ett år, en kompis och bland annat Nalle Puh i present. Tack E och lille H samt bästkusinen med familj för att ni kom och tack för presenterna! 

Och tack alla ni andra som gratulerat. 

Vi firar

Idag ett år sen du kom grattis älskade son ❤

torsdag 3 december 2015

Plötsligt händer det

Sömnbrist gör inte underverk med tålamodet. Man blir en hagga. Ni som varit föräldralediga vet känslan,,, Den kritiska tidpunkten, när det bara är några minuter kvar tills den andre kommer hem från jobbet och man tror att dör om man inte får avlastning på stört. Tio timmars upprepning av samma ord, samma bus, stoj, gnäll, matningar och klättra på mamma och dra mamma i håret så är det inte konstigt man vill bryta av och ta rast.

Den kritiska tidpunkten. Jag höll på att somna vid köksbordet. Jag får inte somna! Jag höll gossen vid liv. Dvs jag höll koll på honom med ett öga så att han inte skadade sig. En metod man kan ta till när man inte orkar leka mer, i krislägen.

Jag blev avbruten. Precis när ögonlocken var som tyngst, ja då kommer mannen hem och ger mig en bukett blommor!