Ibland känner jag mig lite väl negativ. Klagan, jämmer och elände över småsaker. Egentligen är jag väldigt nöjd med livet. Bara jag får en tvätttid nångång. Ni ser, jag har inte så stora krav... och ingen har lovat att livet är lätt.
Minns att jag är från Tornedalen. Där är man inte okynnesglad i onödan. Bara vid speciella tillfällen. Eller om någon berättar ett skämt. Där emellan måste jag ibland sitta så här och bara stirra ner i golvet. En slags meditation. En slags bön. Herran Jummala.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar