Fullmåne? Omen? Eller bara starka allergitabletter?

I en trappuppgång. Letar en viss lägenhet, springer upp och ner bland våningarna.
Jag ser i ögonvrån en liten vit mager kattunge som knappt har någon päls.
Den börjar ilsket jaga mig runt i trappen. Jag springer.
Till slut får den tag på mig, flyger över mig och borrar sig sedan fast i min rygg med sina långa klor. Där blir den kvar.

Jag går in i lägenheten, med katten kvar på ryggen. Lägger mig i sängen i fosterställning.
Och viskar till katten:
- Kan du prata? Vad vill du att jag ska göra?
En mänsklig hand stryker mig då över håret och en människoröst säger försiktigt:
- Jag vill att du flyr.