Nässprayernas nässpray

Trevade mig fram genom nässprayshyllorna på Apoteket under skylten FÖRKYLNING. Grabbade vilset tag i några förpackningar och gick till kassan med frågan: Vilket av de här innehåller kortison? 

Det var då jag såg det..

Total rensning av bihålorna! Beware! Warning! Only for the brave and desperate! Läste jag. Kassörskans röst zoomades ut och jag sa med bestämd röst: Jag testar den här. 

Vilken nässpraysupplevelse! Allt som stod om Nezeclear stämde och jag kan varmt rekommendera det för alla med segt/oönskat innehåll i näsan eller för den som bara söker spänning i livet.

Så mycket rörigare

Elisa och drömhästen

 Elisa och drömhästen SVT

Missa inte denna fantastiska och ärliga dokumentär om Elisa Thorell, där min musik är med! :) 

Vinter och bilar

Ni som följt mig genom åren vet att jag har lite "infekterat" förhållande till bilar. Eller kanske mer passande beskrivning är "hatkärlek". Jag behöver bil, men jag tycker att de är krångliga att ha och göra med, särskilt när det vankas bilbesiktning.. och under vinterhalvåret!

Att äga en bil på vintern är minst tredubbelt så krångligt som på sommaren. På vintern borde vi magasinera bilarna i varma garage och köra snöskotrar i stället. 

Här är några av farorna som lurar i trafiken under vintern:

• Nedfrusna bilar
• Bländande medtrafikanter
• Iskalla vägar
• Underkylt regn
• Isiga rutor
• Glashala däck
• Halkiga rondeller
• Skymd sikt
• Stelfrusna händer
• Snöstorm
• Fastfrusna lås
• Isfläckar
• Snöblindhet
• Totalmörker
• Laviner
• Traktorer där du minst anar det
• Traktorförare med skymd sikt/dålig sy

Men idag trotsade jag alla faror... satte mig i bilen och gav mig ut på vintervägarna! 

Raseriutbrott

Dagen började med att min käre stöttepelare till staffli i livet rasade ihop. 

Efter raseriutbrottet blev dagen bara bättre och bättre. Jag lämnade ateljén och tog en långpromenad. Umgicks med trevligt folk. Och dagen blev så bra att jag beslutade mig för att börja blogga igen. Om bloggar ens finns längre? Vi testar! Kan ni läsa detta? 

Lev och må så hörs vi kanske snart igen! 

Avgiftning

Genomgår nu en tuff avgiftning från samtliga värmande platt-tångsliknande verktyg jag äger. Och jag kör Cold turkey! Från en dag till en annan. Från 100 till 0.

Beställt denna:

Tillvaron går nu ut på att bekämpa frizzet och få ner volymen och till hjälp tar jag kepsar, klämmor och blandade smöraktiga hårprodukter. Jag griper efter halmstrån!

Folk tror att jag ansträngt mig. Att jag klivit upp tidigt för att fixa och lockat håret men det är precis tvärtom. Jag har bekämpat lockarna! Försökt lugna ner dem.

Den lockige vill ha rakt och den som har rakt vill ha lockig. Så har det alltid varit.

Vid midnatt händer det något magiskt!

Jag kommer att sitta redo från 23.55 och invänta den stora rokaden... 

Jag har nämligen bytt ut vårt gammel-nätverk till ny leverantör, nytt Wifi och nya kanaler! Klockan 00.00 släcker Bahnhof ner vårt Wifi SAMTIDIGT som mina nya tjänster från Comhem kickar igång! Jag antar att teknikergubbarna har fullt upp redan nu inför tolvslaget.

Inte nog med att vi får nytt fräscht nätverk, vi kommer också att få saknad så kallad skräp-TV igen! Jag slängde också in en tilläggstjänst som innebär att jag kan styra barnens padd-tid med järnhand - var jag än är! Jag känner mig redan nu som en mamma som har koll!

Men allt det här sker inte av sig själv. Innan tolvslaget måste jag:

• Öppna paketet som Comhem har skickat. 
• Förstå i vilket hål routern ska sitta.
• Koppla ihop alla kablar. 
• Slarvläsa bruksanvisningen. 
• Hitta lösenordet. 
• Begripa hur vår smart-TV ska lära känna Comhem.
• Kasta alla kablar på golvet och inse att jag får vänta med det här till imorgon. 

Glamour i stormen

 

Älskar mitt nya sminkbord/skrivbord. Jag känner mig lite som Carrie i Sex and the city vid mitt lilla skrivbord vid fönstret. Möblemanget stämmer men inget annat. Mitt liv är exakt som hennes fast tvärtom. Lever i en liten blåsig stad. Skriver inte om sex utan o sjukdomar och elände. Jag har inte så mycket tid att dejta och springa på fina restauranger. Jag plockar leksaker och lagar köttsoppa. Fint det med. 

Men just storm! Mitt värsta mardrömsväder. Städat, pysslat och dekorerat fönstret med finkläder. Kläder jag sällan använder fick sluta ta plats i garderoben och i stället smycka utsikten. 

Spets, rysh och pysh och vips så blev livet lite mer glamouröst!
Snart får vi finbesök från blandat folk. Inomhus-umgänge. 

En extra semestervecka mitt i allt

Som att vinna på Triss fick jag med kort varsel en extra semestervecka. Först ledig 4, jobbat 1 och sen ledig 1. Balanserad räkning tycker jag. 

I stället för att ränna runt på roadtrips så har jag cirkulerat staden med kvällspromenader. Sovit ibland klockan runt. Målat och gjort smoothies. Plöjt HBO. 

Lampornas tid är tillbaka och här nedan på varsin sida ska två guldlampetter upp:  

Kronan i hallen ska fyllas med fem glödlampor och jag behöver hitta en ultimat lampa till köksfönstret. 

Målar på två hästprojekt i rosa och guld. 

Jo och alla mina originalmålningar kommer inom kort att hänga på två ställen inne i stan! Meddelar plats inom kort för den som vill se dem live. Två små miniutställningar. 

Och reproduktioner och prints av min konst hittar du här: 

http://artyprint.nu/

Trevlig helg! 

Linda vet var Gunillas man tog vägen.

Ni som är "Ride or dies" på den här bloggen vet att Linda har en specifik smak på böcker. Och att jag har full koll på vad hon gillar att läsa. 

Så bra koll att när jag tipsade henne om boken "Gunillas man försvann" så svarade hon att hon redan läst den! Linda vet exakt om Gunillas man försvann under en bro eller om han hamnade mellan några takbjälkar i han och Gunillas sommarstuga. Eller om mannen ens fanns på riktigt. Mannen kan ju vara Gunillas låtsaskompis.  

Om ni har idetorka på presenter till Linda så går följande hem:

Samtliga böcker med titlar innehållande försvunna personer, eländiga barndomar samt böcker om gråtande menlösa barn under badkar. 

Och vill ni veta var Gunillas man egentligen tog vägen utan att läsa boken, så fråga Linda! 

Lilla My

Roligt att få personliga presenter. Som matchar en själv. 👌🌸

Sju månader senare

Och sju månader senare kommer ett nytt inlägg! Allting annat växlar men Blogspot består. Nytt för säsongen är att ni till höger kan börja följa mina Twitterinlägg. 

Flytt till ny lägenhet, en hel pandemi och exakt 100 dagar i Big Brother-huset senare. Vi har alltså flyttat till en ny och större lägenhet (Hallelujah!), varit halvt isolerade i omgångar och jag har plöjt mig igenom serier som Big Brother, Brave new World och befinner mig nu mitt någonstans i mitten av Sex and the city. 

Nu är hösten här efter en minst sagt konstig tid bakom oss. Eller är vi fortfarande mitt i det? Även om vi nu får resa ut till vissa delar av världen så ser det inte trevligt ut att gå runt med munskydd. 

Orkar inte prata, skriva eller tänka på Covid-19 mer. Men visste ni att harpest härjar vilt just nu? Och Malaria verkar virvla runt? Och även klamydia och gonorré känns vara på en konstant stabil nivå. Jorden fortsätter att snurra. 

Vi har trots allt haft en fin semester fylld med bad och sol. Vi har mest hållit oss på vår nya gräsplätt i söderläge. Och på morgonkvisten med kaffekoppen i handen har det ibland känts exakt som vilken resort i Spanien som helst. 

Årets första riktiga inlägg

Då kickar vi igång denna lätt uråldriga informationsformen en helt vanlig blogg. Tänkte att jag ska återuppta den detta år pga saknat den. Jag har saknat att skriva av mig. Saknat att pillra i denna omoderna stabila blogger-portalen.


Vi kan väl börja med att recensera årets Farmen, något jag ivrigt väntat på i ett helt år. När klockan tickade ner på nyårsafton så kunde jag inte låta bli att sända en ivrig och kärleksfull tanke till Paolo, Vincent och den 5 januari.


Årets deltagare är tråkiga. De verkar vara fullt fungerande människor med till synes vardagliga jobb och stabilt sinne. Ingen som sticker ut. Ingen röksugen tant och ingen sur bygg-gubbe. Ingen som går och sover mitt på dagen och ingen som kastar gröt på någon. Jag är än så länge besviken.


Serier jag INTE är besviken på är:
Breaking bad.
Derek.
The Good Place.


Sen kan vi övergå till mitt nyårslöfte.
Jag ska bara handla begagnat detta år. (Allt utom typ underkläder)
Det känns som en rolig utmaning + ska bli intressant att se hur mycket pengar jag sparar. Tjänar.


Lev och må!

Det ljuvt beigerosa livet

Jag är en riktig "youtuber", dvs jag följer rätt många på youtube och gillar konceptet. Men jag gillar att se rätt normala och "tråkiga" personer som bara pratar eller filmar när de gör helt vanliga saker. Något jag stör mig på är de som blandar in hög musik mitt i allt.

Jag letade länge efter en representativ bild att stjäla och den här säger allt.

Det jag stör mig mest på är de som vill få oss att tro att de lever en soft beige-rosa tillvaro med perfekt ljus av morgonljus och kameralampor. De som vaknar med ett perfekt ansikte i ett aprikost skimmer av lycka vita rosor i bakgrunden.


Detta är en trend som även syns på Instagram och då menar jag inte att man "dragit" lite i ljus och kontrast. Jag menar de som har onaturligt smala midjor och överputande rumpor. Bilder där allting är "on fleek" pga filter, proffslampor och flera timmars förberedelser.

Det finns de som överarbetar sina instagrambilder i timmar innan. En testund är inte bara en testund. Det är hämta fårskinn, flytta allt till fönsterljus, gå ut i skogen för att hämta löv och små frön att lägga ut kring tekoppen plus en manikyr samt smörja in kroppen med olja och tända massa ljus. Sen skriver man "Just me and a simple cup of tea, love life". Jag kallar det "Det ljuvt beigerosa livet" som de vill att vi ska tro att de lever.

Nä tacka vet jag de orörda influensers som lever i en mer verklig färgskala.
Jag är en kräsen Youtube-konsument.

Två pälsjackor mitt i allt

Jodå, nog kan två pälsjackor liva upp vardagen alltid!

Dessa var så mjuka och sköna.
Man känner sig glamourös. Och som ett mjukisdjur samtidigt.

Under lupp: 10 saker jag stör mig på

1. Människor som skriver A men inte B på sociala medier.
2. Glasspersonal som snålar med såsen till mjukglassen.

3. Restaurangpersonal som snålar med bearnaisesåsen.

4. Folk som inte tackar när man håller upp dörren.
5. Folk som inte håller upp dörren.
6. Sladdrig slarvstekt bacon.
7. Senor i kött.
8. De som auto-trycker "är detta tillgängligt" på Facebooks Marketplace och sen inte svarar mer.
9. Snarkare!
10. Vegetarianer och liknande som är säker på att man hatar vegetarisk mat bara för att man äter kött. Också.

Jag missköter mig!

En hektisk vecka. Jobb med långa turer, utställning till helgen, två andra tider att passa i veckan + två barn med blandade åldrar och dagiset stängt. Livspusslande!


Allt blir lite halvdant. Ber tonåringen "släcka bränderna" medan jag är på jobbet. Idag är hon till exempel "Sopansvarig", vilket innebär att hon ska ut med alla sopor inklusive källsortering. Bevaka nya inkommande sopor samt även tömma alla papperskorgar. Ett ädelt jobb! Om kvällarna, när lillgossen har somnat så har jag målat. Och trots vår nya fantastiska AC så är det kvavt och varmt. Man kommer i ro lite för sent.


Men det jag VERKLIGEN har misskött är mina älskade serier. Jag skäms! The handmaids tale är ju mitt hjärtebarn, bästa serien jag sett och jag har varit nästintill olycklig fram till det blir torsdag och HBO släpper ett nytt avsnitt. Nu ligger jag TVÅ avsnitt efter.


Angående Big Little lies så ligger jag efter 2 avsnitt även med den. Jag gillar den serien relativt mycket. Det är min krisserie som jag tar till mellan torsdagarna.


Och nu blir det körigt, för jag har tappat kollen på när sista säsongen av The Affair skulle släppa, mitt andra hjärtebarn. I mitt vanliga jag skulle jag ha skrivit in datumet i kalendern och lagt in påminnelse i mobilen. Men det är för stressigt. Och för varmt.


Och nu kommer dödsstöten. Orange is the new black har fräckheten att ha släppt säsong 7! Mitt i allt! Mitt i värmeböljan! Mitt i kaoset!


Det blir nog till att ta en seriesemester till hösten.

Ännu en katastrofal fotmassage

Jag vinkade in kvinnan som gick omkring och gapade "MASASHI MASASHI" på Alcudias strand och hon visade upp ett litet informationsblad där det bland annat stod Reflexology och där fanns bild på fötter och dess zoner. Jag kunde inte motstå 1 timmas fotmassage för 100 svenska kronor. Jag pekade glatt på fotbilden och jag lade mig ner på solsängen.

Jag: - Only feet, please.

Kvinnan: - Jaja.

Jag igen: Solo los pies, gracias.

Kvinnan: - Jaja.
Jag: - Reflexology? :)
Kvinnan: Jaja.

Jag förstod sen att hon varken kunde engelska eller spanska och där låg jag och kved i tystnad i 40 minuter. (Hon kunde nog inte klockan heller).

1. Hon masserade benen ända upp till rumpan!.

2. Hon drog lite snabbt över min ena fot.

3. Hon tryckte inte en enda gång någonstans på ett zonterapeutiskt sätt.
4. Hela min underkropp var inoljad och sandig.

5. Hon glömde den andra foten helt.

Jag bestämde mig för att ha en accepterande inställning. Jag tänkte, härmed accepterar jag att jag aldrig någonsin kommer att få en ordentlig fotmassage.

Läs mer om andra katastrofala massageupplevelser här och här

Geografilektionen: Juoksengi.

I Juoksengi frågar man alla vem ens föräldrar är.
I Juoksengi bär de flesta män kniv till vardags.
I Juoksengi åker man över till Finland och hämtar öl grejer.
I Juoksengi pratar gapar man i munnen på varandra.
I Juoksengi visar man kärlek genom att bjuda på något ätbart.
I Juoksengi finns det alltid något ätbart framme på köksbordet.
I Juoksengi står klockan stilla.
I Juoksengi tittar man ut genom fönstret när det kommer en bil.
I Juoksengi läser man Haparandabladet.
I Juoksengi äter man riktig mat som renkött, korv och gravad lax.
I Juoksengi låser man inte ytterdörrarna.
I Juoksengi går man in hos varandra utan att knacka.
I Juoksengi lever man för polcirkeln.
I Juoksengi är man väldigt engagerade i varandras liv.
I Juoksengi finns alla mina rötter.

Majvinter

Maj och vinterjackorna åker fram. Isande vindar, virvlande löv och snöflingor!(?) Veckan har rusat iväg i en väldig fart. Ledig mitt i veckan skulle man alltid vara.


Jag har aldrig varit någon fan av Valborgsmässoafton. Kanske har jag tonårstrauman och förknippar kvällen med kyla och att irra runt som en zombie, bland zombisar som har tappat bort någon. Varför tappas alla bort på majbrasor? Hur som helst, så hade jag min ridning lägligt till att elden drog igång.


Apropå ridning så ska jag till nästa vecka byta häst! Det blir Kalle & jag. Kärleken består men föremålen växlar.

1 maj hade jag en spontan utställning på Luleå Ridklubb, som anordnade en stor Clinic i ridhuset. 200 biljetter sålda och som vanligt en trevlig dag på anläggningen med god fika och trevliga kunder. Mina krukor var populära, vilket känns jättekul! Det blir att måla fler + ge mig på lite annat också :)


En kort liten uppdatering. I helgen lämnar jag stan och åker en sväng till Tornedalen.
Behöver rota mig.


Trevlig helg!