Järnjakt & sidecut

Grät mig igenom ännu en skolavslutning. Varje år gråter jag ju när alla barnen i aulan vänder sig emot publiken och sjunger "Vi är jordens barn". Men sen grät jag när Tonåringen grät för att hela hennes klass gråtit när de sa farväl till varandra. Nu splittras klassen. Mellanstadie-tiden är över. Sommarlovskänslan kom i skymundan. 

"Vi är barn och vi är många, vi är jordens salt. Lyssna till oss vi är starka vi kan allt, ja vi kan alltVi är blommor driv oss varsamt. Vi är jordens hopp. Låt oss växa vilda och få gå i knopp. Vi är blommor, bryt oss inte. Gränslös är vår glöd. Låt oss växa fria utan våld och död. Ge oss mod att våga glädjas, glädjas tusenfalt. Lita på oss ge oss värme för där ute är så kallt". 

Jagat järn i hela lägenheten. Varit för trött för att idas gå och handla. Hittade en burk torkade aprikoser, gamla och äckliga torkade aprikoser som jag tvingade i mig. Ätit blodpudding men inget hjälper. MEN så hittade jag mina svinstarka järntabletter som jag åt när jag var gravid. Således en chockdos av järn.

Sen det här med håret. Ville ju klippa sidecut men min frisör vägrade. Min egen systerfrisör vägrar. Alla jag ser är så snygga i sidecut och jag vill också ha en. Fläta tillsvidare. Kanske åker köksaxen fram. 

Hemma med sjukt barn. Äckel-vaccinerings-biverkningar. Hög feber har han och ser ut att må allmänt skit emellanåt. Dubbla känslor kring att skjuta i våra barn kemikalier och mystiska antikroppar, samtidigt som man borde kunna lita på vården. Samtidigt som man inte vill se sitt barn ännu sjukare. 

Osminkad sunkmamma med onepiece och kaffekopp i några timmar till. 

Sen startar min barnfria helg och då vet man aldrig vad som händer. 

Det jag VET händer är att Orange is the new black 4 har premiär idag!

Och att Linda nu sett ikapp tre säsonger.

Och att hon hotar med att börja se 4:an utan mig!

Måste stoppa henne. 

Trevlig helg.