Då behöver vi en vänlig hand på axeln. Uppmuntrande ord. Någon som frågar med genuint intresse. Någon som lyfter det tunga. Någon som håller koll.
Vi behöver det för att sedan orka resa oss och bli sådär starka igen. Hugga i och ta tag. Klättra upp och ner, och göra det bästa vi bara kan.
Hur stora vi än är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar