Att ta fasansfulla beslut

Vi Dottern har ju skaffat sig ett litet djur. Eller en slags virituell varelse i form av en blå mjukvareklump. I min telefon! På lördag var jag barnvakt åt mjukvareklumpen. Jag skötte mig exemplariskt och Dottern jublade när hon kom hem och såg att den var mätt, ren och välmående. Men det var med stor skam som jag "kelade" med den, och tog bort bajs mitt på Coop.

Men nu känner jag att jag har fått nog. Dottern ska nu vara borta en hel vecka och situationen börjar bli ohållbar. Den skiter hela tiden och är missnöjd för att jag inte leker med den. Maten är slut.

Nog är den söt men skitjobbig. Jag har inte tid med det här!
Ibland måste man ta fasansfulla beslut för att stoppa plåga. Ungefär som en ensam jägare i skogen som råkat tvärskjuta ett mamma-rådjur och samtidigt skadeskjuta dennes barn och tittar ner på lille föräldrelösa kiden som hålla på att förblöda.
Jag tror att jag måste döda Boo.