Ett rum utan Facebook

Jag, en sur tonåring uppe på rummet på Blåbärstigen, med fast telefon.

Livet går vidare utan "Ni vet det där sociala mediet som börjar på F". Jag kommer på mig själv att gå mot datorn, i tron att något viktigt hänt, som jag missat, men minns att jag gått ur och klickar på svtplay i stället. Väljer och vrakar bland Gokväll-avsnitten och dokumentärerna.

Jag får andra saker gjorda. Andra tankar tänkta. Får ändan ur vagnen, fönar håret, möblerar om eller ringer ett samtal. Saknar den fasta telefonen. Tänk när man var tonåring och bara hade ett rum. Fullt av hårdrocksskivor, affisher på väggarna, kläder överallt och så den lilla plasttelefonen med lååång sladd. JAG TAR DET DET ÄR ÄNDÅ TILL MIG!! Skrek man när det ringde.

Näha, de hann svara där nere..

- Gudrun..........Det är till dig!

- Jag tar det häruppe, LÄGG PÅ !!!
Ungefär lite mer så känns det nu.