Jag sitter ofta med händerna så här när jag är insjunken i djupt filosofiska tankar. Jag kallar det stirrtid och den är viktig. Idag stirrar jag över livets mening och om ödet och sånt. Över hur hur mycket vi styr över vårt eget. Idag styrde jag hästen från marken, dvs tömkörde för första gången, och jag kände den stora kraften ändra riktning, även av små små tygeltag.
Man kan alltså inte bara tramsa runt och säga vänster, men mena höger, och sen säga att man bara skojade och plötsligt ropa Hopp och lek! Det ger otydliga signaler till universum, och ödet har inte en chans att hänga med i svängarna. Höger eller vänster, det gäller alltså att bestämma sig. Släppa taget en aning när man får respons, men aldrig helt för då skenar det iväg och det kan sluta med en spark i skallen!
Men kanske viktigaste av allt, att ibland nöja sig med väldigt små framsteg. Och ge sig själv lite beröm och godis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar