Finns det något som heter utbytesmänniska? Ungefär som utbytesstudentmen för oss lite äldre vuxna förvärvsarbetare som är lätt trötta på sina liv?
Jag tänker mig så här:
Man byter liv med någon på valfri ort, som i sin tur byter liv med dig, i låt säga 1 månad. Vem skulle ni byta med?
Jag skulle välja en trevlig familj i Iran. En familj som bor i ett såntdär supermysigt hus full av äkta mattor, skulpturer och inomhusfontäner, där det vimlar av släktingar (mina).
De lär nog sätta mig i köket bland kvinnorna för att hjälpa till med maten. Där skulle jag stå i ett hörn som en skepnad och lyssna på gaphalsarna hela dagarna, men jag slippa svara. Lika bekant som mommos kök i Jouksengi. Och jag skulle med glädje gömma mig i en sån där stor svart cape med täckt ansikte i en hel månad.
De lär nog sätta mig i köket bland kvinnorna för att hjälpa till med maten. Där skulle jag stå i ett hörn som en skepnad och lyssna på gaphalsarna hela dagarna, men jag slippa svara. Lika bekant som mommos kök i Jouksengi. Och jag skulle med glädje gömma mig i en sån där stor svart cape med täckt ansikte i en hel månad.
På kvällarna ligger vi på golvet inlindade i mattor, dricker te och kollar Iransk TV,
jag får fotmassage och behöver bara titta på bilderna.
Sen lägger de mig tidigt och låter mig vara i fred. Kanske lummar jag igenom Koranen.
På helgerna gör vi nåt kul. Hänger i stora familje-gäng och har picnic kring parker och torg.
Jag skulle smälta in så fint, bara stå och glo genom det svarta hålet och tugga.
jag får fotmassage och behöver bara titta på bilderna.
Sen lägger de mig tidigt och låter mig vara i fred. Kanske lummar jag igenom Koranen.
På helgerna gör vi nåt kul. Hänger i stora familje-gäng och har picnic kring parker och torg.
Jag skulle smälta in så fint, bara stå och glo genom det svarta hålet och tugga.
SEN kan jag helt utvilad och fet komma tillbaka till örnäset och fortsätta mitt vanliga liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar