Så himla bra skriven artikel om ämnet HÄR
Blev så inspirerad. För jag har nämligen gått i samma tankar själv.
Hur vi kan klandra våra barn för att de blir fixerade vid telefoner och skärmar, när vi själva är beroende av dem?
Jag följer traktorpower på Instagram och gossen och jag brukar ligga och analysera traktornas färg, om de är smutsiga eller inte och vilka han skulle vilja åka i. Eftersom att jag, som många andra brukar ta en "paus" och glo in i telefonen så förstår jag att ettåringen ser min mobil som jättejätteviktig. Snart, Gud förbjude vill han också ha en men han får gott vänta tills han blir 22.
Vi har börjat köra (faktiskt innan jag läste krönikan ovan) TV-fritt och mobilfritt. Vi hinner läsa böcker och organisera fisherprice-gubbarna i sina olika fordon. Fisherpricegubbarna hinner ta sig en flygtur samt lasta släpet med fruktlådor. Gossen blir mer harmonisk.
Hoja, jag vill inte veta hur många fallolyckor, försvinnanden och drunkningsolyckor som skett pga att föräldrarna haft näsorna i sina telefoner. Jag vill inte heller att våra småbarn ska växa upp med att lekparkerna är fulla av pokemonsökande zombier.
Masspsykos är vad det är. Instagram, Pokemon Go, Facebook. Allt som finns i våra mobiler och det är inte vårt fel från början. Vi är hypnotiserade.
Nu ska vi starta och avluta dagarna fria från alla typer av skärmar och jag tänker göra som Johannes Maxweller. Lämna telefonen hemma när vi är i lekparker och liknande. Jag vill vara i den dimensionen.
Skicka flaskpost eller använd brevduvor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar