Den här bilden kanske inte direkt osar glamour. Immiga glasögon och stelfrusna blickar. Lite overexited. Men den osar glädje.
Här har vi just pinat oss genom nordanvindarna och sedan de stora elgrindarna för att hämta in rätt hästar, och för all del inte tagit någon av kossorna, som står brevid (inte lätt att se skillnad på siluetterna i mörkret). En timme senare har vi sadlat, pysslat, laddat och suttit upp.
Då kommer belöningen och åsynen är en annan. Då är vi mer seriösa och våra blickar fokuserade. Vi är rakryggade och uppmärksamma, men det är ingen som fotar oss då. Vi har en mycket bra ridlärare, Benita. Jag tragglar på med den svåra konsten men det börjar klarna. Och så kul att ha en nördkompis, som på måndagar kör två mil ut till bushen, äter middag och rider med mig.
En liten bit av en annan värld än min.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar