Avgiftning

Genomgår nu en tuff avgiftning från samtliga värmande platt-tångsliknande verktyg jag äger. Och jag kör Cold turkey! Från en dag till en annan. Från 100 till 0.

Beställt denna:

Tillvaron går nu ut på att bekämpa frizzet och få ner volymen och till hjälp tar jag kepsar, klämmor och blandade smöraktiga hårprodukter. Jag griper efter halmstrån!

Folk tror att jag ansträngt mig. Att jag klivit upp tidigt för att fixa och lockat håret men det är precis tvärtom. Jag har bekämpat lockarna! Försökt lugna ner dem.

Den lockige vill ha rakt och den som har rakt vill ha lockig. Så har det alltid varit.

Vid midnatt händer det något magiskt!

Jag kommer att sitta redo från 23.55 och invänta den stora rokaden... 

Jag har nämligen bytt ut vårt gammel-nätverk till ny leverantör, nytt Wifi och nya kanaler! Klockan 00.00 släcker Bahnhof ner vårt Wifi SAMTIDIGT som mina nya tjänster från Comhem kickar igång! Jag antar att teknikergubbarna har fullt upp redan nu inför tolvslaget.

Inte nog med att vi får nytt fräscht nätverk, vi kommer också att få saknad så kallad skräp-TV igen! Jag slängde också in en tilläggstjänst som innebär att jag kan styra barnens padd-tid med järnhand - var jag än är! Jag känner mig redan nu som en mamma som har koll!

Men allt det här sker inte av sig själv. Innan tolvslaget måste jag:

• Öppna paketet som Comhem har skickat. 
• Förstå i vilket hål routern ska sitta.
• Koppla ihop alla kablar. 
• Slarvläsa bruksanvisningen. 
• Hitta lösenordet. 
• Begripa hur vår smart-TV ska lära känna Comhem.
• Kasta alla kablar på golvet och inse att jag får vänta med det här till imorgon. 

Glamour i stormen

 

Älskar mitt nya sminkbord/skrivbord. Jag känner mig lite som Carrie i Sex and the city vid mitt lilla skrivbord vid fönstret. Möblemanget stämmer men inget annat. Mitt liv är exakt som hennes fast tvärtom. Lever i en liten blåsig stad. Skriver inte om sex utan o sjukdomar och elände. Jag har inte så mycket tid att dejta och springa på fina restauranger. Jag plockar leksaker och lagar köttsoppa. Fint det med. 

Men just storm! Mitt värsta mardrömsväder. Städat, pysslat och dekorerat fönstret med finkläder. Kläder jag sällan använder fick sluta ta plats i garderoben och i stället smycka utsikten. 

Spets, rysh och pysh och vips så blev livet lite mer glamouröst!
Snart får vi finbesök från blandat folk. Inomhus-umgänge. 

En extra semestervecka mitt i allt

Som att vinna på Triss fick jag med kort varsel en extra semestervecka. Först ledig 4, jobbat 1 och sen ledig 1. Balanserad räkning tycker jag. 

I stället för att ränna runt på roadtrips så har jag cirkulerat staden med kvällspromenader. Sovit ibland klockan runt. Målat och gjort smoothies. Plöjt HBO. 

Lampornas tid är tillbaka och här nedan på varsin sida ska två guldlampetter upp:  

Kronan i hallen ska fyllas med fem glödlampor och jag behöver hitta en ultimat lampa till köksfönstret. 

Målar på två hästprojekt i rosa och guld. 

Jo och alla mina originalmålningar kommer inom kort att hänga på två ställen inne i stan! Meddelar plats inom kort för den som vill se dem live. Två små miniutställningar. 

Och reproduktioner och prints av min konst hittar du här: 

http://artyprint.nu/

Trevlig helg! 

Linda vet var Gunillas man tog vägen.

Ni som är "Ride or dies" på den här bloggen vet att Linda har en specifik smak på böcker. Och att jag har full koll på vad hon gillar att läsa. 

Så bra koll att när jag tipsade henne om boken "Gunillas man försvann" så svarade hon att hon redan läst den! Linda vet exakt om Gunillas man försvann under en bro eller om han hamnade mellan några takbjälkar i han och Gunillas sommarstuga. Eller om mannen ens fanns på riktigt. Mannen kan ju vara Gunillas låtsaskompis.  

Om ni har idetorka på presenter till Linda så går följande hem:

Samtliga böcker med titlar innehållande försvunna personer, eländiga barndomar samt böcker om gråtande menlösa barn under badkar. 

Och vill ni veta var Gunillas man egentligen tog vägen utan att läsa boken, så fråga Linda! 

Lilla My

Roligt att få personliga presenter. Som matchar en själv. 👌🌸

Sju månader senare

Och sju månader senare kommer ett nytt inlägg! Allting annat växlar men Blogspot består. Nytt för säsongen är att ni till höger kan börja följa mina Twitterinlägg. 

Flytt till ny lägenhet, en hel pandemi och exakt 100 dagar i Big Brother-huset senare. Vi har alltså flyttat till en ny och större lägenhet (Hallelujah!), varit halvt isolerade i omgångar och jag har plöjt mig igenom serier som Big Brother, Brave new World och befinner mig nu mitt någonstans i mitten av Sex and the city. 

Nu är hösten här efter en minst sagt konstig tid bakom oss. Eller är vi fortfarande mitt i det? Även om vi nu får resa ut till vissa delar av världen så ser det inte trevligt ut att gå runt med munskydd. 

Orkar inte prata, skriva eller tänka på Covid-19 mer. Men visste ni att harpest härjar vilt just nu? Och Malaria verkar virvla runt? Och även klamydia och gonorré känns vara på en konstant stabil nivå. Jorden fortsätter att snurra. 

Vi har trots allt haft en fin semester fylld med bad och sol. Vi har mest hållit oss på vår nya gräsplätt i söderläge. Och på morgonkvisten med kaffekoppen i handen har det ibland känts exakt som vilken resort i Spanien som helst. 

Årets första riktiga inlägg

Då kickar vi igång denna lätt uråldriga informationsformen en helt vanlig blogg. Tänkte att jag ska återuppta den detta år pga saknat den. Jag har saknat att skriva av mig. Saknat att pillra i denna omoderna stabila blogger-portalen.


Vi kan väl börja med att recensera årets Farmen, något jag ivrigt väntat på i ett helt år. När klockan tickade ner på nyårsafton så kunde jag inte låta bli att sända en ivrig och kärleksfull tanke till Paolo, Vincent och den 5 januari.


Årets deltagare är tråkiga. De verkar vara fullt fungerande människor med till synes vardagliga jobb och stabilt sinne. Ingen som sticker ut. Ingen röksugen tant och ingen sur bygg-gubbe. Ingen som går och sover mitt på dagen och ingen som kastar gröt på någon. Jag är än så länge besviken.


Serier jag INTE är besviken på är:
Breaking bad.
Derek.
The Good Place.


Sen kan vi övergå till mitt nyårslöfte.
Jag ska bara handla begagnat detta år. (Allt utom typ underkläder)
Det känns som en rolig utmaning + ska bli intressant att se hur mycket pengar jag sparar. Tjänar.


Lev och må!

Det ljuvt beigerosa livet

Jag är en riktig "youtuber", dvs jag följer rätt många på youtube och gillar konceptet. Men jag gillar att se rätt normala och "tråkiga" personer som bara pratar eller filmar när de gör helt vanliga saker. Något jag stör mig på är de som blandar in hög musik mitt i allt.

Jag letade länge efter en representativ bild att stjäla och den här säger allt.

Det jag stör mig mest på är de som vill få oss att tro att de lever en soft beige-rosa tillvaro med perfekt ljus av morgonljus och kameralampor. De som vaknar med ett perfekt ansikte i ett aprikost skimmer av lycka vita rosor i bakgrunden.


Detta är en trend som även syns på Instagram och då menar jag inte att man "dragit" lite i ljus och kontrast. Jag menar de som har onaturligt smala midjor och överputande rumpor. Bilder där allting är "on fleek" pga filter, proffslampor och flera timmars förberedelser.

Det finns de som överarbetar sina instagrambilder i timmar innan. En testund är inte bara en testund. Det är hämta fårskinn, flytta allt till fönsterljus, gå ut i skogen för att hämta löv och små frön att lägga ut kring tekoppen plus en manikyr samt smörja in kroppen med olja och tända massa ljus. Sen skriver man "Just me and a simple cup of tea, love life". Jag kallar det "Det ljuvt beigerosa livet" som de vill att vi ska tro att de lever.

Nä tacka vet jag de orörda influensers som lever i en mer verklig färgskala.
Jag är en kräsen Youtube-konsument.