Hur man nästan håller vad man lovat

Fotnot: Vandrande pinne; Världens häftigaste djur!

I ett jättesvagt ögonblick lovade jag min dotter kaniner. De skulle vara utekaniner eftersom att jag är allergisk. Vi skulle alltså hålla dem varma hela vintern, och trots -30 måste vi (jag) gå ut och plocka bajs, kolla mat och vatten, och jag skulle drömma mardrömmar varje natt att de fryst ihjäl.

Jag kom rätt sent på att jag bara har min dotter varannan vecka, vilket innebär att jag skulle vara kaninskötare på heltid, ha ständig ångest, och aldrig kunna resa iväg någonstans.
Livet skulle bli pest. Och jag som inte ens gillar kaniner.
= Världens sämsta idé som någon någonsin kommit på.
Som jag våndats över detta. Jag började sakta försöka förhandla bort löftet.. på ett fint sätt.
- Vill du inte ha en vandrande pinne i stället?
Dom är skithäftiga!!!
- Nää.
- Ok, men om du få en ponny då!!!? Som vi båda kan rida på.
- Nää. (Vilken flicka vill inte ha en ponny!!!)

- Gumman, vad tror du om att byta kaninerna mot ett WII?
- Nää.

Plötsligt kom jag på den ultimata medelvägen; Till sommaren HYR vi ett par så kallade sommarkaniner.

Och alla är glada och nöjda ända fram till augusti.