Klagomuren: Varannan vecka

I framtiden kommer vi att skämmas, när vi får bevis på hur psykiskt ohälsosamt vecka/vecka är för barnen.

Vecka-vecka är mest gynnsamt för föräldrarna, men aldrig gynnsamt nog. Vi sliter i våra barn, schitzofrent leverne, allt eller inget och ett ständigt pusslande och planerande. Den ena strumpan hos pappa, den andra skidpjäxan hos mamma. Den nya tröjan som köptes förrförra veckan, den bara försvann. Jovisst det krävs en del struktur och logistik, men bristen på det spelar liksom ingen roll, fenomenet är kaosartad i sin natur. Ensam roddar vi pararellt i de olika hemmen, omlott går stafettpinnen fram och tillbaka. Barnen vill mest ha lugn och ro men startar nog många dagar med att fundera över var de är. Vi VV-föräldrar pendlar mellan extrem trötthet och hypermani/tomhet. 
Att hitta en lösning på det här ser nattsvart ut, men jag gör såklart ett försök.

Hela flocken, dvs båda familjerna med tillbehör flyttar till en camping i Alicante. Investerar i varsina husbilar som de ställer brevid varandra och börjar arbeta som städerskor för rika engelska damer, alternativt öppnar ett gemensamt café dit barnen kan kommer efter skolan.

Fördelar: Vi hjälps åt i närhet och värme. (I Spanien går allting smidigt)
Fallgropar: Eventuellt kan denna lösning vara en total utopi och en gräslig idé.