Jag skriver ibland korta texter med långa livsöden. Sammanfattningar om människors liv, fakta om människor som glömt, för människor som vårdar dem. Det är sorgligt varje gång för jag kan inte låta bli att tänka på vad som skulle stå om mig. Om min mamma. Om mina vänner. Kommer vi att bli ihågkomna? Hur kommer vi att bli ihågkomna och framför allt; Vem ska berätta vår historia?
"P har arbetat inom vården, mest administrativt. Har två barn. Högst älskade barn. Tycker om musik och konst. Målar, tecknar, sjunger, spelar gitarr och piano. Beroende av choklad. Har många fina vänner och till och med en barndomsvän sedan 4 års ålder (om de inte syns till, ta reda på var de befinner sig!).
P äter helst enkel men genomtänkt husmanskost samt tornedalska rätter. Väldigt gärna köttsoppa. OBS! Dock väldigt kräsen när det gäller kött, inga senor får förekomma! Ge henne fotmassage. Ta på henne tjocksockar. Låt henne titta på Gokväll, läsa deckare och kolla på filmer. Ta ut henne så att hon får träffa hästar. Ta henne till havet. Ta henne till Spanien och om hon ännu inte varit på Afrikas savanner så är det ett tips på utflyktsmål. Lägg henne i badet. Behöver tre koppar kaffe på morgonen innan hon orkar prata med någon eller ta några beslut.
P kan verka dyster ibland men det är bara hennes tornedalska arv och inget att bry sig om. Hon har svart humor men ett ljust sinne och högt till tak".
Övrigt: Skostorlek: 38.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
I TV-serien "Bing" får vi följa kaninen Bing och hans så kallade "vänner och familj". Men manuset håller inte ihop...
-
Precis när jag köpt min nya bil gick såklart Linda och jag ut för att snacka lite bilar. (Hennes bil står till vänster och min till höger...
-
"Min häftigaste manlige förebild hette Gottfrid och var far till 15 barn, byaslaktare, småsur, i vägen i köket, snickare, mopedgubbe,...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar