Jag har som vanligt en låsning i ryggen. Hur gör alla ensamboende med låsningar i ryggen? Eller när det kliar där man inte når och vem håller koll på ens födelsemärken?
När samboskapet upphör står man handfallen med alla möjliga otillfredsställda behov. Stel som en pinne, knutar i nacken som behöver tryckas på, låsningar som behöver knäckas loss och i värsta fall livsfarliga hudförändringar på gömda ställen på kroppen som ingen följer upp! Barnen går inte att luta sig mot.
Man har ingen att ropa efter. Hur många är vi som ligger och krälar på hallgolven som strandkrabbor på rygg och kvider av irritation? Ett mörkertal gissar jag.
Här tycker jag att grannarna får ta mer ansvar. I varje trapphus borde finnas ett obligatoriskt system där man skyddar och värnar om varandra. Jag vill verkligen inte uppmuntra till påklistrad grannsämja med gårdsstädning och grillkvällar, nej detta ska vara lite som att låna en kopp socker. Man trycker på en knapp, grannen gör sitt jobb och sen får det vara bra.
Allt sker elektroniskt via en app. Låt mig få presentera Neighbourwatch.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
I TV-serien "Bing" får vi följa kaninen Bing och hans så kallade "vänner och familj". Men manuset håller inte ihop...
-
Precis när jag köpt min nya bil gick såklart Linda och jag ut för att snacka lite bilar. (Hennes bil står till vänster och min till höger...
-
"Min häftigaste manlige förebild hette Gottfrid och var far till 15 barn, byaslaktare, småsur, i vägen i köket, snickare, mopedgubbe,...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar