Insnöade, bokstavligt talat

Ett litet livstecken från mig. Vaktar barn och håller elden vid liv. Håller barnet ifrån elden. Håller oss varma. Hittar lösningar. Matar elden och barnen. Lilla huset på prärien typ.

Visst älskar jag vintern, men minus 28, insnöade och jag kan inte låta bli att fantisera om allinclusivehotell på Mauritius. Om att gå barfota... kasta sig i ett varmt turkost vatten.

Inte ens en promenad. Dricker mycket kaffe och tänker på våren. Sparlåga. 

Lång filosofistund innan läggdags

Dricker te, håller elden vid liv och kollar på Kungahusets årskrönika. I nya blommiga byxor.

Det är nästan lite för mysigt. Jag hamnar i trans. När gossen för en gångs skull sovit flera timmar och det är tyst i huset glömmer jag nästan tid, rum och person. Har jag gått i pension? Sitter jag i en fjällstuga efter en tuff dag i skidbacken? Är jag en del av kungahuset? Vad är det för dag? Är den röd? Har jag missat någon högtid? Finns det ostbågar? Vad är klockan och hur är det att leva kungligt egentligen? Vad är det för en hatt Kungen har?

Det är dags för mig att ge mig ut i den verkliga världen. Om 3,5 vecka hoppar jag in i ekorrhjulet igen. Nytt år och nytt jobb faktiskt! Tills dess sitter jag här och tänker. Jag tänker att jag ska suga ut de sista dagarna av kaos, stök, termoskaffe, onepiece, dagsljus, Barnkanalen, pulkåk i snön och eventuella tupplurar. Dagar som börjar med att en liten arm håller om mig. Dagar utan alarm.

Jag vet att jag snart kommer att sitta på ett kontor och sakna dem.

Det helt osynliga arbetet

Bilden antyder att jag inte har gjort något hushållsarbete idag. Att jag slöat ser det ut som. Men sanningen är att jag:

Tömt diskmaskinen.
Fyllt diskmaskinen.
Tömt tvättmaskinen.
Hängt tvätt.
Vikit tvätt.

Tagit ut soporna. 

Lagat två olika frukostar.
Fixat två olika luncher.
Fixat mellis.
Klätt på Prinsen och promenerat med vagnen.
Tagit ut Prinsen igen på eftermiddagen och låtit han leka i snön.
Skurat upp utskvätt såpbubblevatten.
Sopat upp en hel låda kakor.
Sopat lite random.
Bytt ett antal blöjor.
Räddat livet på pojken minst fem gånger under dagen.

Men inget av detta syns!

Bättre att bli avriven som en häst

Hårt mot hårt. Det sägs att tornedalingar är av ett tåligt virke. Det kanske stämmer. Jag har länge stört mig på att vi inte har en ordentlig rotborste till bastun. Vad är vitsen med att basta om man inte får ömsa skinn?! Det finns en hel uppsjö av fina produkter som ska efterlikna effekten av risets rapp. Men alla borstar jag hittat känns så mesiga. De nästan kittlas på ett irriterande sätt.

Varför inte använda något rejält när man lika håller på, som en hästborste!

Man behöver inte gå in i lyxiga bastubutiker... Hittade denna idag för 29 kr på XXL sport. 

På hästavdelningen.

Materiell lycka - Önskelista -Jag har swish

Ridskor.
Frisörbesök.
Ridbyxor.
En helt ny garderob.

Nyårskrönika i kubformat

Vi träffade nästan en kändis på Måttsundsrestaurangen

Varsin kebabtallrik på Måttsundsrestaurangen. Vi kunde inte låta bli att bli lite spända av förväntan... TÄNK om vi träffar Jan Johansen! Såvitt vi visste så har Janne träffat kärleken utanför Luleå och flyttat hit. Vi är ju nästan grannar och skulle kunna börja umgås. Parmiddagar med musikjam!

Men det skulle visa sig att vi hade alla oddsen emot oss.. Först efteråt insåg vi att vi levt på tomma hopp och vi fick våra drömmar krossade.

1. För det första är det ologiskt att tro att Jan Johansen skulle befinna sig på Måttsundsrestaurangen exakt när vi är där.
2. Jan Johansen bor inte i Måttsund längre.
3. Jan Johansen är inte tillsammans med kvinnan från Luleå heller.
4. Jan Johansen har träffat en ny kvinna och de håller mest troligt till i Stockholmsregionen.

Vi fick nöja oss med en Jan Johansen-kopia.