Western farm, igen!

Idag roade vi oss kungligt en hel dag för att fira Western farms 20 års-jubileum. För 100 år sen jobbade jag där som "glädjeflicka" i baren och jag blir fortfarande lika glad av det där stället.

Hade gärna stannat hela natten. Ordnat barnvakt. Druckit öl och ätit vildsvin, ridit på tjuren och dansat till husbandet. 

En annan gång. Nöjda. 

Den misslyckade uppfinningen

Jag vet inte hur mycket jag väger och kommer aldrig att få veta det. Personvågen är en misslyckad uppfinning.


Det finns inte en våg på jorden som garanterat visar rätt, är inte det konstigt? Och inte nog med det! Om man flyttar sin personvåg till en annan plats på golvet så väger man plötsligt 1-3 kilo mer eller mindre än där den stod först. Ställer man den på en matta tappar den fattningen och så har man går ner 5 kilo - det gäller alltså att hitta rätt plats där man är nöjd med svaret. Luddigt instrument. Den gör som den vill och visar vad de vill, tål inte den minsta lutning eller vindpust. Personvågen är en ytterst svamlig och otillförlitlig pryl och därför äger jag ingen.


Klockan följer sina riktlinjer, jorden och solen och universum. Det går att fastställa den exakta tiden och blir man osäker har man alltid fröken ur. Tiden känns stabil. Alla måttband ser likadana ut och sällan diffar EKG:apparater, vattenpass och kött-temperatur-mätare på samma sätt som personvågen spelar oss ett spratt. Tänk vad krångligt att baka om alla decilitermått var olika stora!


Vi bygger rymdfärjor och mäter avstånd till planeter och andra galaxer men mänskligheten har ännu inte hittat ett säkert sätt att fastställa hur mycket en människokropp väger.  Kanske undanhåller NASA och Illuminati "den riktiga personvågen" i ett bankvalv under Nevadaöknen... och tvingar personvågstillverkarna att bygga skräp som inte kan väga. Ett sätt att göra oss ännu mer förvirrade och osäkra på våra kroppar och hela vår existens.  


Ett tyngdlös folk som svävar omkring i ovisshet, det är vad man vill ha.

Att bara gå efter utseendet

Martin Melin är lite för fåfäng, medveten och kanske är han en player. Jag följer honom på instagram bara för att han är snygg.

Man kan säga att Martin Melins enda uppgift är att dekorera och hotta upp mitt instagramflöde. Exakt samma arbetsuppgift kommer Richard Gere att ha på min vägg ovanför skrivbordet.

När jungfrun tar över

Ibland synar jag allting i sömmarna.

Ibland tar jungfrun över min kropp och då blir jag extra petig och synisk. Jag har drivit Linda till vansinne många gånger när hon ska vara smakråd. Särskilt hos optikern när jag ska välja glasögon och aldrig vill gå därifrån.


Nu gäller det köksluckehandtag. Beställde ju 20 stycken från Ikea men när jag skruvade upp ett fick jag ont i magen. De var inte i samma färg som på hemsidan och de stack i mina ögon! Dessa åker i retur och ju fler kökshandtag jag googlar, desto mer ambivalent blir jag. Och irriterad på att alla företag är så mainstreem och köper in samma handtag.

Behöver ta en köksluckehandtags-paus nu känner jag.
Men det lutar nu åt dessa.

Följ gärna med mig på min spännande köksluckehandtags-resa!
Under tiden så öppnar vi våra köksluckor på jättekrångliga sätt.

Intensivkurs i westernridning



Rånisgården i Boden.

I Boden finns det cowboys. Där kommer man undan med att bära oljerock och cowboyhatt till vardags och här föser man boskap, riktiga kossor, på riktigt! Boden känns lite som Australien. Där verkar det vara standard att ha egna hästgårdar och där planerar kommunen att bygga en hästby.


Söndag morgon åkte jag i alla fall ut till den här prärien (Svartbyn?) för en intensivdag i westernridning. Det bjöds på kaffe, fika och sedan lunch på saloonen på Western farm. Själva ridningen var intressant.


Roligast var stoppen!! Modigast kände jag mig när jag till slut vågade galoppen med en hand upp i luften. Tyngst var westernsadeln och godast chilin till lunch.


Mörbultad men nöjd.

Deb oeppande konsten på toaletten gjorde nytta.

Kort filosofistund innan läggdags: Att ta det man får

- Vad har du för musiksmak?
- Den musiken som spelas på radion just nu.


Ett skrämmande svar som för mig betyder att man inte har någon musiksmak alls, utan gillar det som bjuds.


Det är som att säga att ens favoritmat är den mat som man blir matad med.

Klok skägg-gubbe