Hårdrock & sprit

Tonedalsmiddag med en äkta tornedaling. Vi åt dopp-i-kopp med rökt aborre. Lyssnade på finsk musik på balkongen och efter tranbärsdrinken drog vi på en spontan cykeltur till någon halvhemlig rockklubb. Ruffigt var bara förnamnet. Vi möttes av ett liveband från Danmark som headbangade och öste tunga riff och bra energier. Precis vad man behöver ibland. Hårdrock och sprit. Rensa skallen.

Idag något helt annat. Pavarotti och pyssel i regnet. Jag tofflar runt och myser. Imorgon dop i kyrkan, Hallelujah!

Vad gör jag egentligen?

Det är smartare att måla med handskar, det förstår jag. Men det skulle kännas som att "äta kola med pappret på".  Jag nattsuddade igår och målade tre tavlor och priset idag är luddighet i skallen och ovärdigt trashiga händer trots att jag tvättar dem hela tiden.  Det är tavelfernissa och färg på golvet. Men jo, tre tavlor blev det och ironiskt nog så hade jag ju kunnat anmäla mig till Konst i det gröna. Om ni vill se tavlorna mer ordentligt, håll utkik på Blocket och på Facebook köp/sälj/Luleå-sida!

Två veckors semester och dagarna flyter ihop. Vi badar och äter glass och jag låtsas att vi är på en camping. Klockan 19 ringer dock gossens sovklocka och då måste vi in. Nästa vecka är planen att åka på en "riktig camping". Hur som helst, underbart med ett brake. Allt har gått på i en sådan rasande fart i livet de senaste åren. Jag har blivit gravid, flyttat, fött barn, gift mig, flyttat igen, skilt mig, flyttat igen och bytt jobb. Campingliv behövs. Och timmar då man får vräka på med färg och släppa ut känslorna på en duk. 

Bygger upp med oumbärliga prylar. Jag ska köpa en ridhjälm. Jag har investerat i ett gammalt härk till Airconditioner. En R2D2 som låter som ett kärnkraftverk. Men han sköter sitt jobb, blåser ut den varma luften och spyr ut den kalla utan att klaga. Jag har också investerat i ett par nya glasögon, ett par pilotisar som mörknar när det blir ljust, också en smart pryl. Jag har köpt två kökslampor, som just nu befinner sig på Elkedjan. Visste ni att man kan lämna in lampor där? Ett hett tips för er som inte har tid att grubbla över förgreningssockerbitar, förlängningssladdar och dubbelkopplingar. Och för er som inte har en elektriker i närheten. 

Och apropå fackmän. Jag har ju haft förmånen att leva ihop med en auktoriserad VVS-reparatör, men hur gör man när man inte har en auktoriserad VVS-reparatör i närheten, och till exempel får STOCK i nåt rör? På youtube ser det så lätt ut att rensa handfatet men i verkligheten sitter rören fast och så hinner man spy innan man ens börjat. Min ex-man fick till slut rycka in och hjälpa till lite post-äktenskapligt.

Det här var en liten uppdatering om vad som händer i mitt liv. Nu städa, handla mat och ikväll ska jag vara lite mer ungdomlig och mindre nördig. Försöka roa mig. Lämna måleriet, den eviga städningen och Morden i Midsummer. Nån kycklingrätt, bubbelvin, en vän och kanske en sång.

Två veckor kvar. 

Sommarnöjen

Jag har böckerna och jag har glass i frysen. Nu fattas bara Netflix, en ny bikini och några flaskor bubbel i kylen och sommarkänslan blir total. 

Gärna också en stuga vid havet, en camping med all inclusive, en båt, uteritter i skogen, en husbil och en badenbaden. 

Hur som helst, semester imorgon!

Home zooming

Ny hall-lampa i taket.

Sängborden på väggen - En gammal sockerlåda möter en Ikeahylla. 

Vuxenpoängen, en köksduk för att skydda bordet från små traktorer.
OBS! Avtorkningsbar!

Den jättegamla kökssoffan är nu slipad, inoljad och dynan inlindad i fluff.

Ränderna går aldrig ur - Jag gillar tråkiga saker. 

Det blev till slut vita köksluckehandtag helt utan överaskningar. 

Sommarhopp i regnet. Balkongmöbler och vindskydd.
Ett glas vin där i solen inom kort. 

Nu tvätt & städ.

Semesterkänslan

Tolv timmar kvar. Orange is the new black ett tag till alltså. Ansat, fixat, färgat, nopprat och känner mig förberedd. Förutom att jag fortfarande (!) är dyngförkyld men det kan inte hindra min semesterkänsla. Pulsen har börjat gå ner. Cykeln är på reparation. Balkongen är inredd. Eventuellt tänker jag köpa hem ett par Proseccoflaskor till sommaren att ha i kylen utifall att...


Annars är det mest olika inredningsprojekt som jag pysslar med. Rom byggs inte på en dag och inte ens på ett halvår. Visar er bilder på det snart.


Och så längtar jag så starkt efter mina canvasdukar som aldrig kommer. Det kliar i fingrarna, jag vill skapa med färg! Med stora penslar på stora format. - Upp i format!, som lärarna alltid sa på konstskolan.

Snart släpper jag loss på stora ytor. Ha en fin sommar därute!

P stör sig på...

Ni vet det här med första intrycket. När man känner av en människas energier.
Brist på empati. Burdus och fiktiv. Korkade idéer. Lätt utvecklingsstörd?!

Jag behöver semester nu känner jag innan jag stör ihjäl mig.
Två dagar kvar.

Herr Pernilla tog tag i saken

Sent igår kväll gjorde jag en rolig grej. Tidsödande. Men skönt oldschool och utrensande att äntligen föreviga mina minnen. Jag valde ut 200 bilder från min telefon till "framkallning", utan att redigera en enda bild! Jag ville ha det lite som förr, med bilder där man blev ful. Suddiga bilder med fula bakgrunder. Operfekta bilder från vardagen.

Jag emot HEN men jag tycker att ifolor kunde vara lite mer könsneutrala.
Annars, appen rekommenderas!


Herrn ser fram emot att bläddra, klistra in i album och hänga upp på väggen.

Tweet om Facebook

Nu vet jag vad jag hatar mest med Facebook. Att flödet inte sker i tidsordning. Att mina vänners inlägg kommer huller om buller!

— pernillataavola(@pernillataavola) 12 juli 2016

Western farm, igen!

Idag roade vi oss kungligt en hel dag för att fira Western farms 20 års-jubileum. För 100 år sen jobbade jag där som "glädjeflicka" i baren och jag blir fortfarande lika glad av det där stället.

Hade gärna stannat hela natten. Ordnat barnvakt. Druckit öl och ätit vildsvin, ridit på tjuren och dansat till husbandet. 

En annan gång. Nöjda. 

Den misslyckade uppfinningen

Jag vet inte hur mycket jag väger och kommer aldrig att få veta det. Personvågen är en misslyckad uppfinning.


Det finns inte en våg på jorden som garanterat visar rätt, är inte det konstigt? Och inte nog med det! Om man flyttar sin personvåg till en annan plats på golvet så väger man plötsligt 1-3 kilo mer eller mindre än där den stod först. Ställer man den på en matta tappar den fattningen och så har man går ner 5 kilo - det gäller alltså att hitta rätt plats där man är nöjd med svaret. Luddigt instrument. Den gör som den vill och visar vad de vill, tål inte den minsta lutning eller vindpust. Personvågen är en ytterst svamlig och otillförlitlig pryl och därför äger jag ingen.


Klockan följer sina riktlinjer, jorden och solen och universum. Det går att fastställa den exakta tiden och blir man osäker har man alltid fröken ur. Tiden känns stabil. Alla måttband ser likadana ut och sällan diffar EKG:apparater, vattenpass och kött-temperatur-mätare på samma sätt som personvågen spelar oss ett spratt. Tänk vad krångligt att baka om alla decilitermått var olika stora!


Vi bygger rymdfärjor och mäter avstånd till planeter och andra galaxer men mänskligheten har ännu inte hittat ett säkert sätt att fastställa hur mycket en människokropp väger.  Kanske undanhåller NASA och Illuminati "den riktiga personvågen" i ett bankvalv under Nevadaöknen... och tvingar personvågstillverkarna att bygga skräp som inte kan väga. Ett sätt att göra oss ännu mer förvirrade och osäkra på våra kroppar och hela vår existens.  


Ett tyngdlös folk som svävar omkring i ovisshet, det är vad man vill ha.

Att bara gå efter utseendet

Martin Melin är lite för fåfäng, medveten och kanske är han en player. Jag följer honom på instagram bara för att han är snygg.

Man kan säga att Martin Melins enda uppgift är att dekorera och hotta upp mitt instagramflöde. Exakt samma arbetsuppgift kommer Richard Gere att ha på min vägg ovanför skrivbordet.

När jungfrun tar över

Ibland synar jag allting i sömmarna.

Ibland tar jungfrun över min kropp och då blir jag extra petig och synisk. Jag har drivit Linda till vansinne många gånger när hon ska vara smakråd. Särskilt hos optikern när jag ska välja glasögon och aldrig vill gå därifrån.


Nu gäller det köksluckehandtag. Beställde ju 20 stycken från Ikea men när jag skruvade upp ett fick jag ont i magen. De var inte i samma färg som på hemsidan och de stack i mina ögon! Dessa åker i retur och ju fler kökshandtag jag googlar, desto mer ambivalent blir jag. Och irriterad på att alla företag är så mainstreem och köper in samma handtag.

Behöver ta en köksluckehandtags-paus nu känner jag.
Men det lutar nu åt dessa.

Följ gärna med mig på min spännande köksluckehandtags-resa!
Under tiden så öppnar vi våra köksluckor på jättekrångliga sätt.

Intensivkurs i westernridning



Rånisgården i Boden.

I Boden finns det cowboys. Där kommer man undan med att bära oljerock och cowboyhatt till vardags och här föser man boskap, riktiga kossor, på riktigt! Boden känns lite som Australien. Där verkar det vara standard att ha egna hästgårdar och där planerar kommunen att bygga en hästby.


Söndag morgon åkte jag i alla fall ut till den här prärien (Svartbyn?) för en intensivdag i westernridning. Det bjöds på kaffe, fika och sedan lunch på saloonen på Western farm. Själva ridningen var intressant.


Roligast var stoppen!! Modigast kände jag mig när jag till slut vågade galoppen med en hand upp i luften. Tyngst var westernsadeln och godast chilin till lunch.


Mörbultad men nöjd.

Deb oeppande konsten på toaletten gjorde nytta.

Kort filosofistund innan läggdags: Att ta det man får

- Vad har du för musiksmak?
- Den musiken som spelas på radion just nu.


Ett skrämmande svar som för mig betyder att man inte har någon musiksmak alls, utan gillar det som bjuds.


Det är som att säga att ens favoritmat är den mat som man blir matad med.

Klok skägg-gubbe